vad är lagom träning?

Läser denna killes blogg flitigt
http://axon.blogg.se
Jag tycker att han verkligen vet vad han snackar om.
Ett inlägg som han skrev ganska nyligen tyckte jag känna igen mig i.
Säkert många andra också som gör det så här kommer det:


-En av de absolut vanligaste frågorna jag får är hur mycket man ska träna och mitt svar brukar oftast vara att det är olika från person till person samt att man måste ta hänsyn till personens förutsättningar och uppsatta mål.

Alla har inte möjlighet att träna 7 pass i veckan medan andra kanske har den tiden men inte har fysiken för att orka med ett sådant mördarschema och det är här det här underbara ordet lagom kommer in.

Vad är egentligen lagom med träning? Är lagom samma sak för mig som det är för min 60 åriga mamma? Är lagom mycket eller lagom lite?

Slår man upp ordet lagom i en ordbok får man betydelsen "tillräckligt", "precis rätt", "adekvat" och "så bra/mycket som det borde vara". Alla dessa förklaringar är bra men det är framförallt den sista jag verkligen gillar.

Tränar man för mycket kommer man förr eller senare dra på sig diverse överbelastningsskador för att inte tala om påfrestningen av psyket som hårdträning ger. Tränar man å andra sidan för lite så kommer resultaten utebli och man ger upp.

Vet man inte vart man är påväg spelar det ingen roll hur hårt eller hur ofta man tränar då målet inte är uppsatt. Detta gäller såväl motionären som elitidrottaren. Det är enormt viktigt att ha ett mål med sin träning sen vad målet är för något har väldigt liten betydelse men vad man än tar sig till ska träningen aldrig bli en belastning, en belastning som äter upp ens vardag.

Självklart är det så att vill du få ut maximalt av din träning måste du göra uppoffringar av något slag men det går att vara smart. En morgonpromenad på 60min bränner cirka 200-300 kalorier. Tiden det tar att gå upp 60min tidigare på morgonen och stressen det ger att behöva göra det morgon efter morgon kan fälla väldigt många och deras dieter då det blir som ett tvång att gå ut och gå för att "bränna fett". Missar man en morgonpromenad så får man ångest och tror att dieten gått åt helvete. Jag har själv gjort detta misstag och sett till att träningen styrt mitt liv (dieten inför Luciapokalen 2008) och jag kommer aldrig göra om det.

Om vi går tillbaka till promenaden på 60min som bränner 200-300 kcal så ska jag förklara hur man kan göra en diet lite enklare. Istället för att gå upp den där timmen tidigare och gå ut och så dra ned lite mer på kosten. 200-300 kalorier är INGENTING. Det är bara att ta bort 2 brödskivor från kostschemat så har du tjänat in morgonpromenaden och dessutom fått sova 60min extra.

Vad jag vill säga med detta är inte att morgonpromenader eller cardio under diet är onödigt för det är det inte men det är inte ett måste och det är väldigt lätt att förbränningsträningen lätt tar över ens liv på diet då man försöker bränna så mycket fett som möjligt. Många skulle dock ha stor nytta av att veta att man bränner precis lika mycket fett genom att ta bort motsvarande del som morgonpromenaden bränner ur sin kost.

"Du bränner lika mycket energi av att promenera 60min som att ta bort 2 mackor ur ditt kostschema"

Man får helt enkelt välja. Har man stor aptit gör man nog bäst i att promenera mer och fortsätta äta som man gör men har man ingen större aptit och kan tänka sig att minska lite på portioneran en aning så kommer detta funka lika bra.
Nu gled vi lite från ämnet, eller gjorde vi det egentligen? Kost och träning hur ju ihop och det ena kan inte utesluta det andra för då funkar ingenting helt plötsligt.

Syftet med denna lilla artikel är (var iallafall) att säga att träning måste individanpassas. Man måste fråga sig själv vilka mål man har med träningen och vilka uppoffringar man är beredd att göra.

Jag till exempel vill kunna tävla i Athletic Fitness vilket är en stentuff tävlingsgren som pressar den aktiva till absoluta bristningsgränsen. Man måste vara stark, uthållighet, explosiv och dessutom måste man vara i sitt livs bästa form på tävling vilket bara det är en utmaning i sig att klara av. Tänk om man hade fått tävla lönnfet, fan vad nice. Slippa dieata och bara träna stenhårt året om, det var som sagt riktigt nice men nu har jag ju gjort detta val och då måste jag acceptera konsekvenserna av vad det krävs för att tävla i denna gren.

Förra tävlingen kom jag in i riktigt bra form men misslyckades med styrkemomenten så iår har jag satsat mer på på styrkeronderna (chins, dips och roddmaskin) eftersom jag vet att formen kommer bli minst lika bra om inte bättre detta år.

Accepterandet jag gjort iochmed detta är ju att jag måste träna väldigt mycket och eftersom jag älskar att röra på mig blir det egentligen ingen belastning utan mer som en belöning. Jag jobbar hela dagarna med träning. Mina kunder kör antingen någon form av rehabilitering eller någon form av träning så när dagen äntligen är slut har jag fått så mycket inspiration och energi att jag fullkomligt flyger iväg till gymmet så för mig blir träningen sällan en belastning men den skulle lätt kunna bli det om jag körde pass "bara för att". När jag väl tränar så gör jag det för att jag tycker det är roligt. Skulle jag någon dag inte vara på humör eller känna mig svag eller liknande ställer jag in träningen utan att tveka. Nu kanske några tycker att det precis är så en förlorare resonerar men jag håller inte med.

Det är inte ett träningspass i sig som avgör årets träningsresultat utan kontinuiteten från hundratals träningspass och det är nivån på alla dessa som avgör. Har man en dålig dag eller inte har motivationen gör man bäst i att skita i gymmet och inte bara gå dit för att det står på schemat. Oftast gör man ändå så dåliga pass dessa dagar att man får mer ångest efter och kanske till och med försöker ta igen det på nästa pass vilket lätt kan leda till en nedåtgående spiral utan återvända där tillslut doping börjar övervägas.


Jag har genom åren sett personer som gått ut alldeles för tufft med sin träning. De har i början fått sjuka resultat och bara växt, växt och växt för att sedan helt gått in i väggen.

Träning har tyvärr den baksidan. Den gör en verkligen beroende. Bara efter 2 dagars vila börjar det klia i mina fingrar och efter 1 veckas vila börjar jag ofta tror att jag drabbats av muskelförlust även fast jag vet att så inte är fallet så börjar man känna sig degig, svag och fet.

Jag personligen är hyffsat medveten om vad som händer i kroppen av vila, uteblivna träningspass med mera att jag lätt kan rycka på axlarna och veta att det bara gör mig gott att inte dagligen besöka gymmet men jag har flera vänner som trott att deras biceps minskat med 1cm i omkrets bara för att de varit på semester en vecka och detta mina vänner är inte bra i det långa loppet.

Träning i grund och botten ska ju skapa välmående men tyvärr kan man lätt få för mycket av det goda och sen när man för en dag eller för en vecka inte får/kan träna så är det lätt att man får abstinens, en abstinens som kan bli precis lika stark som för socker, alkhol eller annat trevligt.

Lagom träning är det allra bästa. Hur lagom ser ut just för dig kan bara du svara på men träna aldrig för att du måste utan för att du vill!!


Kommentarer
Postat av: nathalie

uppdatera baby!

2011-02-07 @ 22:19:29
URL: http://npersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0